Jag tror jag kan förstå vad som egentligen hände, men hur det hände? Haha nej, det fattar jag fan inte. Då?...Ja. då. Nu? Nej. Jag bryr mig inte. Det är ju ändå lite komiskt att kunna lista ut lite hur det egentligen var/kunde bli, bara genom att läsa och att se. Det tackar jag för, det var roligt. Fast hela sanningen vet jag ju inte. Det är knäppt hur man...eller jag i detta fall, kan inbilla mig ibland....ofta, alltid. Jag vet säkert fortfarande inte hur det var. Är dock ganska säker på att jag egentligen inte vet. Eller asså, det är väl klart att jag inte vet. Jag kommer aldrig få reda på sanningen, men det kvittar. Som så många gånger förut väljer jag att tro på det jag tror. Logiskt va? Det känns bäst den här gången. Fast det gör det alltid. Dock är det inte alltid bäst.