Har det lite jobbigt just nu. Brottas med en miljon tankar och ligger för tillfället i underläge. I ett hårt jävla grepp. Samlar styrka och mod så kan att jag ta mig ur. Försöker hitta min motivation som antingen rymt eller glömts bort någonstans på vägen. Jag har aldrig någonsin känt så mycket som jag gör just nu, och humöret är upp och ner hela tiden. Det finns inget "mitt i mellan" utan antingen är jag så jävla lycklig eller annars så jävla ledsen. Dagarna rullar på ändå, såklart. En dag i taget. Han är den som gör mig glad, och det fina vädret hjälper också till lite grann. Lediga dagar veckor månader utnyttjar jag till att äta ambitiösa frukostar, sola på altanen när vädret tillåter, träna, fixa med mail och annat viktigt. Jag kämpar och försöker mest hela tiden. No pain no gain.

 

Ja, så är det väl.