Lyckades tappa bort mitt minneskort till kameran idag, så dröjer lite innan jag laddar upp nya bilder. Fattar verkligen inte vart det har tagit vägen!!!!! Gick och hämtade den ur datorn först, gick ut och fotade lite och sedan var den borta helt plötsligt. Måste ha lagt ifrån mig den för jag har inget minne utav att jag stoppat tillbaka den i kameran. GAH. Klant.

Jag kom försent idag, 3 timmar. Min kropp tyckte att det var alldeles för skönt att ligga kvar i sängen än att gå upp och göra iordning sig för idrottspsykologi. Jag hann inte äta frukost, eller lunch i detta fall. Jag tyckte att val av kläder var viktigare så det prioriterades högre. Jag missade första bussen. Blev irriterad eftersom tidtabellen jag har hemma isåfall inte stämmer alls överens med tiderna vid busshållsplatsen. Det gick dåligt på träningen. Jag klev av för att jag mådde illa, flera gånger. 

Hittat en ny favoritlåt!

Varje gång jag ser den här bilden får den mig att vilja hoppa på cykeln och glida iväg till närmaste mataffär för att köpa en liknande hårfärg. Samtidigt är jag så jävla feg när det gäller nya frisyrer och färger så jag intalar alltid mig själv att jag faktiskt trivs väldigt bra i mitt blonda hår. Sedan skulle det ju vara alldeles förfärligt, bedrövligt och fruktansvärt om jag lurade en massa människor genom att få dom att tro att jag är smart? För brunetter är ju mycket smartare än blondiner, aa juste. Är dock ganska sugen på en förändring ändå, hm..

Här om veckan fick jag den här fina skapelsen av en god vän. Jag blev väldigt överraskad eftersom det inte är varje dag man får presenter så där spontant. Sedan slog tanken mig: Varför gör vi inte sånt här oftare?

Jag menar inte att vi alltid måste köpa presenter till varandra, utan det jag försöker komma till är att vi borde visa människorna runt omkring oss mer uppskattning. Hur man gör det är självklart upp till var och en, vare sig om man väljer att köpa någon fin present eller om man kanske istället skriver ett roligt och personligt brev etc. Att anstränga sig lite extra för en person gör iallafall att denne blir glad, och det i sin tur gör att man själv också blir otroligt glad. Att visa att vi bryr oss om varandra, är definitivt något jag tycker vi alla ska bli bättre på. För vi vet faktiskt inte hur länge vi blir kvar på denna jord, och hur hemskt vore det inte om vi aldrig hann visa våra nära och kära hur mycket de faktiskt betyder för oss?

All negativ energi ska bort.

Det här är väl en ganska livlös blogg egentligen, med bilder som ofta får tala för sig själva. Men jag uppskattar er få som faktiskt läser här, eller ja... som kollar på mina bilder, för någon text får ni ju tyvärr sällan se. Vill försöka bli bättre på att uppdatera, och då om saker som jag faktiskt själv skulle vilja läsa om. Något som betyder någonting, något som kan inspirera. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om för tillfället men inom sin tid ska väl det ha lösts sig. Hoppas jag.

Huvudsaken är att man mår bra, gör det man tycker är roligt och umgås med människor man tycker om.

När det redan ligger en irritation bakom det hela och när du medvetet gör det värre, får det mig att bli så otroligt förbannad. Det kan verkligen få mig att säga onödiga saker och det är du väl medveten om. Det här tar du givetvis användning utav och vänder alltid konflikten mot mig, du riktar allt mot mig precis som om allt bara skulle vara mitt fel. Men du har en lika stor del i det här som jag har. Det är som om det är okej att göra fel när det är du som gör det, för att du målar alltid dig själv till offer. Men när någon annan gör något, då är det alltid fel, och då är det självklart så himla synd om dig.

Äta, träna, plugga, äta, plugga, äta, träna, äta, sova...osv.