Ja, är väl kanske pisstråkig som knappt bloggar längre, har typ 5 tappra läsare om dagen HAHA. Aja om nån undrar vad jag gör av mitt liv, följ mig på instagram så får ni veta: isabelleburlin

Saknad. Förvirrad. Ångestfylld. Vilse

Gick upp vid 11 idag, trött som ett as. Åkte till IKEA med mor, köpte en träbyrå, blåklintsblå bets-färg, silver-ramar samt nya batterier till min kamera. Ägnade kvällen åt att sätta ihop byrån samt måla den. Detta kommer bli så bra tror jag! Vill få in lite färg i mitt rum som just nu bara är vitt. Satte även in två blyertsteckningar i dom nya ramarna. Nu måste jag bara komma på vart jag ska sätta upp dem haha. Imorgon fortsätter jag på mitt garderobsprojekt också. Två garderober (förhoppningsvis tre, måste bara övertala mamma om min briljanta idé först *moahah*) ska rivas och min säng ska flyttas in i det lilla utrymme som då kommer att bildas! Kommer bli mycket jobb att göra, men som den händiga kvinna jag är så blir det nog inga problem. :P

En mops i kostym, gjord i vintras. Funderar på att köpa en silvrig ram och sätta upp den på väggen.

Sitter och lyssnar på Frank Ocean i väntan på att Tove ska komma hit så att vi kan åka och köpa sushi(♥♥♥♥) Sen ska vi bege oss hem till Adam för att bada i hans pool och ba chillllidilla. Hööörs

Alltså ni anar inte hur sugen jag är på att köpa dom här skorna, så jävla feta!!!!!!!!!! Dock kostar dom typ 1500 spänn, och min fattiga studentplånka kommer gråta floder om jag klickar hem dom, alltså....åhhhh, vilket dilemma.

Utökar samlingen lite. Tyckte de var värda 30 spänn så de fick följa med mig hem från Indiska. Kap!!!

 

Köpte ett set nya promarkerspennor i veckan. Lyckades åstadkomma detta, det ska föreställa ett självporträtt hehe. (Har stirrat mig blind på den här bilden så vet inte om det ser ut som jag ens, kan någon svara på om det gör det?) Använde mig av en grå och en svart PM-penna, samt en "blender" (penna som används för att sudda ut och jämna till färgskalorna så att det blir fina övergångar osv) Blev helt okej nöjd, det är ju ändå första gången. Det var ganska svårt och tog en evighet, men nu blir det till att träna träna träna! 

Vitt och ljust, enkelt, möblerna ska se lite slitna ut, mycket blommor i vaser, högt i tak, ett loft, mörkbruna träbalkar i taket, kristallkronor, stora speglar, egen-målade tavlpr, beläget nära vattnet.

Det var som om dem hade bestämt sig. Som om allt redan var klart. En väg hade banats upp och dem hade tänkt att, där, där skulle jag gå. Det bara var så. ”Om du bara läser till den här kursen, då har du ett riktigt yrke sen, och det är ju jättebra!” sades det, om och om igen. Jag bara satt där, och lyssnade, tog emot, log. Tillslut fick jag nog. ”Har ni tänkt på att jag kanske vill bestämma själv vad jag vill göra i livet, va?” De fick sig en liten tankeställare. Jag vet att de menar väl, men jag tänker så här, att varför ska man göra något man inte brinner för? Varför ska man ta sig an något man inte intresserar sig för, som man vet att man inte kommer klara av och som man inte kommer att må bra av? Liksom...undersköterska, jag? Blod, sprutor och sjukhus? Nej, jag vet att det inte är något för mig. Allt det här om att man ska veta vad man vill. Det känns som om alla andra redan har bestämt sig. Jag känner mig så stressad, för jag vet inte ännu. Allt är så rörigt, och det är så dumt att man måste ta så viktiga beslut så fort. Jag behöver betänketid. Även fast jag är en spontan människa, vill jag inte bara bestämma mig för något utan att ha tänkt efter ordentligt innan. Jag måste komma på vad jag verkligen vill göra, och sedan sätta upp mål och satsa fullt ut på det. Jag vill inte gå en utbildning på kanske 3 år, och sedan efter det inse att, nej...jag vill nog göra något annat. 3 år är så lång tid, och jag vill inte slösa bort den tiden. Ska jag göra något ska jag gå in helhjärtat.

Varför ska det vara så svårt att veta vad man vill? Det finns så mycket jag tycker är kul, men det är så svårt att specificera sig. Det är så mycket som spelar in, spelar roll och att ta hänsyn till. Vad vill jag, hur kommer saker och ting att bli? Jag vill inte fastna här, men samtidigt vill jag inte lämna. Det finns så många olika vägar att ta. Vart ska jag hamna? Jag måste få lite mer tid till att tänka, för jag kan inte bestämma mig. Inte nu, inte än.