23:32
Ligger i sängen nyduschad och frääääääsch (insmord med bodybutter som luktar mango också, mmm<333) och kollar eurovision. Vinner inte Loreen ikväll är det röstningsfel enligt far min, och jag hatar när folk fuskar så vi får väl hoppas på att hon vinner helt enkelt. Annars då? Livet är jävligt fint, det känns som om det är sommarlov, allt plugg är klart och nu har jag bara det roliga kvar innan studenten(!!!!) Har även börjat smida lite fina planer inför sommaren. GLAD E JAG
17:20
Chillar lagom i mina nya klåååtröööönda solglajjs:P
21:42
Humöret är så jävla upp och ner just nu. Ena sekunden är jag piss arg och stör mig på allt och alla. Andra skunden kan jag känna mig lyckligast på jorden. Orkar inte
13:52
Nervvrak.
FACT
If you want something done, do it yourself: other wise it'll never get done.
SÖNDAG
FUCK EVERYTHING
Så jävla trött.
RINGS & COW SKULL
Har helt glömt att visa upp vad jag köpte i Turkiet när jag var där. Köpte de här fina ringarna och en berlock i form av ett kokranium på en marknad, tur att man är en gud på att pruta:P:P
FANTASI
En skum fantasi bild jag gjorde för ett bra tag sen. Jag har dragit upp skärpan och kontrasten på bilden med hjälp av Paint.NET för att man ska se konturerna bättre. Den här bilden är tagen innan jag färglade bilden också. Kan ta en bild på det färdiga resultatet sen om någon vill se det, hehe.
23:02
Två varv i spåret med högre tempo än vanligt, samt lite styrka på slutet. Det är mörkt ute och i spåret halv 10 på kvällen känner jag mig väl inte så där jättetrygg. Har ju hört en hel del om våldtäckter och våldtäcktsförsök som skett i spåren runt om i Västerås på senaste, usch vad hemska människor det finns som gör sånt. Adrenalinet pumpade lite extra idag med andra ord, kände mig skapligt paranoid och nojig där ute, men man kan väl aldrig vara nog försiktig när det gäller sånt.Har precis ätit färdigt, och nu dricker jag en feeet kopp kaffe som den vuxna och mogna kvinna jag är :):):):) Ska väl ta tag i lite plugg och städa rummet också så småningom, har fått för mig att jag måste få i ordning på allt.
NASTYGAL
Kär. Varför kostar ni så mycket som 1500:- för?</3
MIRROR ON THE WALL
Sämst bilder, men mobilkameran kämpar vidare med sina 5.0 megapixar.
HURLEY REGIONAL
Asså jag är såååååå jävla sugen på att köpa en sån här keps. Måste ha en.
YELLOW
Bild från i onsdags. Älskar mitt nya neongula linne som för övrigt inte ser ett dugg neongult ut på den här bilden. Aja, jaja, nåväl
00:27
Att spela match idag var så jävla kul. Fick spela mittback igen, kände mig stark och fylld med energi, var riktigt peppppp med andra ord! För en gång skull är jag även nöjd över min prestation, var nöjd när jag gick av planen och det är inte ofta det händer. Alla kämpade verkligen för varandra idag också och det var många som gjorde bra ifrån sig trots att de var ovana vid att spela på vissa positioner. Sånt är kul. 2-0 till oss mot Västanfors blev det, JAG ÄLSKAR ATT VINNA!
16:50
Får panik på allt jävla helveteeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee. Kan livet chilla lite, hinner ju fan inte med för fem öre.
00:11
Hade kläder på mig idag. Och ett par fejk Dr.martens.
10:06
Bra dag igår. Var i Örebro med fotbollsprofilen hela dagen. Träning, häng på stan och sen match på kvällen. ÖSK-Kalmar (0-1). Kom hem runt 22 tiden, slängde mig i sängen direkt och somnade på en gång. Pigg redan klockan 8 imorse, somnade om och gick upp runt 9. Har nyss ätit frukost, och snart ska jag ta bussen ner till stan för att sola med Tove & Linnea(?) Efter det är det skola från 12:30-16:00, och sen lite träning på det. Tråkigt inlägg utan bilder osv. men skit i det. HÖRS
LIFE
SÅ LÄNGE VI MINNS, LEVER DU
Du som alltid varit så stark, så pigg och alert, nu låg du där ihopsjunken i din lilla sjukhussäng. Du såg så liten ut med en massa slangar, sladdar, dropp och blodpåsar runtomkring dig. Du hade en apparat fäst runt huvudet och munnen som var till för att hjälpa dig att andas. På en minut tar en människa ungefär 15 andetag. Du tog 30. Den här torsdagen var den jobbigaste i mitt liv. Jag visste att du inte hade långt kvar att leva med tanke på ditt tillstånd. Men jag trodde inte att det skulle gå så fort. Jag tog din hand och kramade den försiktigt. Med gråten i halsen, "Jag älskar dig, vi ses imorgon!" var det sista jag sa till dig den där torsdagseftermiddagen. "Jag älskar dig" kunde jag höra en svag röst säga tillbaka. Jag fick stå nära ditt huvud för att höra, maskinen bredvid oss surrade ganska högt. Jag såg dina ögon fyllas av tårar, mina hade redan runnit ner för mina kinder.
Jag hann inte träffa dig igen.
På fredagskvällen berättade mamma att ditt hjärta slutat slå. Jag kunde inte fatta det. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag grät inte ens när jag fick beskedet, jag blev bara chockad. Kunde lixom inte ta in det, för det som inte skulle hända, som inte fick hända, som i min värld inte ens kunde hända, hade hänt. Du hade somnat in.
I tre år hade du kämpat med din sjukdom, en sjukdom du inte kunde bli fri ifrån. Du hade fått bromsmediciner och lätta fysiska träningsövningar att göra. Men ju längre tiden gick, desto fler piller var du tvungen att ta om dagen och desto svagare blev din kropp. Jag minns en dag när du precis hade kommit hem från sjukhuset, jag och mamma åkte för att hälsa på dig hemma hos dig och morfar. Vi pratade lite, du visade oss en väska du hade fått av en väninna som du var så glad och tacksam för. Men plötsligt, så började du gråta. Du sa "Jag gick och tittade mig i spegeln här om dagen. När jag såg mig i spegeln började tårarna bara spruta. Jag ser ju ut som en 90-årig, rynkig, gammal kärring!" Du hade så fel, för mig var du lika fin som du alltid hade varit. Just där och då gjorde jag allt för att inte börja gråta, för hade jag gjort det, hade det brustit helt och jag hade inte kunnat sluta. Jag såg att mammas ögon tårades och jag bet mig hårt i läppen för att hålla gråten tillbaka.
Tre år är en lång tid och förr eller senare kommer nån som insjuknat till en punkt då kroppen inte är lika stark, till en punkt då kroppen inte längre orkar kämpa, till en punkt då man tillslut somnar in, för alltid. Vi som stod dig nära kommer även så småningom komma till en punkt då allt det onda och jobbiga har svalnat, och istället kommer våra tankar då ersätts med fina och glada minnen vi skapat tillsammans med dig under tiden du levde. Så länge vi minns, lever du kvar hos oss. Må du vila i frid, älskade mormor.
Jag hann inte träffa dig igen.
På fredagskvällen berättade mamma att ditt hjärta slutat slå. Jag kunde inte fatta det. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag grät inte ens när jag fick beskedet, jag blev bara chockad. Kunde lixom inte ta in det, för det som inte skulle hända, som inte fick hända, som i min värld inte ens kunde hända, hade hänt. Du hade somnat in.
I tre år hade du kämpat med din sjukdom, en sjukdom du inte kunde bli fri ifrån. Du hade fått bromsmediciner och lätta fysiska träningsövningar att göra. Men ju längre tiden gick, desto fler piller var du tvungen att ta om dagen och desto svagare blev din kropp. Jag minns en dag när du precis hade kommit hem från sjukhuset, jag och mamma åkte för att hälsa på dig hemma hos dig och morfar. Vi pratade lite, du visade oss en väska du hade fått av en väninna som du var så glad och tacksam för. Men plötsligt, så började du gråta. Du sa "Jag gick och tittade mig i spegeln här om dagen. När jag såg mig i spegeln började tårarna bara spruta. Jag ser ju ut som en 90-årig, rynkig, gammal kärring!" Du hade så fel, för mig var du lika fin som du alltid hade varit. Just där och då gjorde jag allt för att inte börja gråta, för hade jag gjort det, hade det brustit helt och jag hade inte kunnat sluta. Jag såg att mammas ögon tårades och jag bet mig hårt i läppen för att hålla gråten tillbaka.
Tre år är en lång tid och förr eller senare kommer nån som insjuknat till en punkt då kroppen inte är lika stark, till en punkt då kroppen inte längre orkar kämpa, till en punkt då man tillslut somnar in, för alltid. Vi som stod dig nära kommer även så småningom komma till en punkt då allt det onda och jobbiga har svalnat, och istället kommer våra tankar då ersätts med fina och glada minnen vi skapat tillsammans med dig under tiden du levde. Så länge vi minns, lever du kvar hos oss. Må du vila i frid, älskade mormor.
.
